bolibossan

Nja, inte i vanliga fall men efter att ha gått upp tidigt i fem veckor har kropp och sinne vant sig vid de här tiderna.

Jag vet att jag är galen men vad är bättre att få gjort vid den här tiden än lite plugg?

Praktiken är nu över för denna gången.

Dagen till ära var det jag som höll i gympalektionen. Ett antal ungar skötte sig galant och lydde min minsta vink. Sen var det jag som höll ställningarna i omklädningsrummet, så snabbt tror jag aldrig de har duschat och klätt på sig innan.

Under samlingen skrevs namnsdagsbarnets namn på tavlan, barnen ljudade ihop bokstäverna och förstod snabbt att det var jag som hade namnsdag, så många "grattis" har jag aldrig fått innan. Till och med barnen i den andra klassen hade koll på mig och sa grattis på namnsdagen.

När klockan sedan närmade sig två satte separationsångesten in, gjorde mitt bästa för att inte visa detta för barnen alltför mycket men även de verkade lida av den. Det blev ett stort kramkalas och några var nära tårarna, inte minst jag. Känns otroligt konstigt att jag inte ska dit mer och alla barnen har varit så underbara mot en gammal student som student som jag.

Hade hunnit nästan hela vägen hem, skulle bara svänga in till vänster på parkeringsplatsen och för en gångs skull kom det då ut en bil därifrån och störde hela min planering - behöver nämligen ta ut svängarna ordentligt och köra på vänster sida för att komma någorlunda bra in på platsen. Då händer det, de röda lamporna börjar blinka och erfarenheten berättar för mig vad som håller på att hända.

Upp med kopplingen men tydligen för sent, försöker gasa men ingenting händer (nej man hör inte om bilen är på eller inte, speciellt inte när man haft runt 20 skrikande ungar på sig hela dagen). Publiken består av tre karlar. Försöker få i ettans växel och hör snabbt att kopplingen ska ner mer. Upp med handen för att vrida om nyckeln, lyckas få igång vindrutetorkarna. Försöker starta men bilen bara hostar till svar. Kommer på att jag fortfarande rullar så jag bromsar mjukt. Vrider om nyckeln igen och bilen startar, jag gasar rejält för att verka världsvan och kunnig, kör bort och vänder och tillbaka mot parkeringsplatsen. Där står tre karlar och vrålglor. Jag gjorde deras dag i alla fall... 

Slutade vid ett.

Körde hem och tog ett välförtjänt långt varmt bad.

Satte mig sedan med skolarbete och har suttit tills nu, cirkus tre timmar i ett kör. Inte konstigt att axlarna ömmar...

Har inte ätit något sedan frukosten i morse vid halv sju och en lussekatt (med russin då jag inte vågade plocka bort dem framför barnen!) vid tio.

Dags att käka något kanske?