Sportfåne
Jag har aldrig varit någon större sportfantast.
Visst har jag hängt på ett par fotbollsmatcher och inspekterat svettiga innebandyspelare som sprungit ikapp och kämpat mot varandra.
Plötsligt sitter jag här, alldeles ensam och tittar på fotboll.
Vad hände?
På eget initiativ och utan yttre påverkningar...
Funderar även, till min egen förvåning, att skippa kvällens Big brother för att se klart matchen.
Jag vet någon som kommer att bli glad och se det som ett friskhetstecken i alla fall...
Vissa straffar Gud direkt
Tänkte ta tag i mitt liv och framför allt den obefintliga konditionen. Köpte därför ett par heta joggingskor (som BTW var ett redigt kap). Tyckte att jag hade gått in dem men icke. Igår slog jag slag i saken och gav mig ut på en power walk. Efter tio minuter började det göra ont. Efter ytterligare en halvtimme trodde jag att jag höll på att dö men på något sätt lyckades jag ta mig hem utan att krypa.
Nu har jag ingen hud på höger häl.
Compeeda fick jag som tips och uppmaning av K och nu sitter det där, skoskavsplåstret.
Men bli nu icke oroliga, ett litet skoskav kan inte stoppa mig! Snart är jag på att igen för nu j****r ska jag bli fit!
Nu tittar jag på SVT Forum av den enkla anledningen att det får mig att känna mig vuxen.
Med detta inlägg vill jag visa att jag inte är avliden.
På återseende!
En effektiv fredag
Sömnen har den senaste tiden varit en bristvara, vid närmare tanke kanske av förståeliga skäl.
Somnade vid tolvtiden igår och vaknade pigg som en lärka (?) vid halv fem. Låg och vände och vred till klockan sju då jag gav upp och satte igång ett Big Bang-avsnitt. Till Sheldons ljuva stämma slumrade jag äntligen in men endast i en halvtimme.
Rullade ur sängen strax innan åtta, betalade räkningar, bryggde kaffe och drog sen iväg för att handla. Väl hemma satte jag igång bryggaren igen och totalt 3 koppar fick magen snällt ta emot. Innan klockan slog tolv hade jag checkat av ett låååångt bad, Våra bästa år, förberedelserna med smörgåstårtan som ska ätas imorgon och diskat. Kom nu också ihåg att jag var iväg och handlade på morgonen!
Lite plugg efter det och en power nap var ett måste.
Försökte mig på att gosa med Fimpen vilket resulterade i ett långt klösmärke på magen (håll henne på egen risk).
Somnade vid tolvtiden igår och vaknade pigg som en lärka (?) vid halv fem. Låg och vände och vred till klockan sju då jag gav upp och satte igång ett Big Bang-avsnitt. Till Sheldons ljuva stämma slumrade jag äntligen in men endast i en halvtimme.
Rullade ur sängen strax innan åtta, betalade räkningar, bryggde kaffe och drog sen iväg för att handla. Väl hemma satte jag igång bryggaren igen och totalt 3 koppar fick magen snällt ta emot. Innan klockan slog tolv hade jag checkat av ett låååångt bad, Våra bästa år, förberedelserna med smörgåstårtan som ska ätas imorgon och diskat. Kom nu också ihåg att jag var iväg och handlade på morgonen!
Lite plugg efter det och en power nap var ett måste.
Försökte mig på att gosa med Fimpen vilket resulterade i ett långt klösmärke på magen (håll henne på egen risk).
Hej mitt jävla vinterland!
Återigen blev det en sån där vinter a'la Astrid Lindgren ... två månader försent bara, julen är ju över för längesen!
Överallt springer barn med pulkor och skrattar glatt. Endast toddlers och grundskolebarn njuter i sådant här väder. Endast de finner nöjet med att rulla runt i snön, mula sina vänner och bryta armar och ben - de hade ju trots allt kul.
En annan har blivit så pass gammal att en enda snöflinga kan resultera i en veckolång depression som spenderas i sängen med täcket över huvudet. Att ge sig ut med bilen är livsfarligt men nödvändigt. Vill passa på att be om ursäkt till alla med- och mottrafikanter som hamnat bakom mig i detta hala helvete, att jag kör i 30 är inte för att tetas med er utan snarare för att undvika eventuellt dödsfall.
Och temperaturen ska vi bara inte prata om! Att snoret fryser till is så fort man sticker näsan utanför dörren kan jag leva med, men att drabbas av köldskador bara genom att titta ut genom fönstret, då har det banne mig gått för långt!
Vidare till mig och mitt liv. Vad har jag haft för mig den senaste tiden? I ärlighetens namn har jag inte den blekaste. De senaste veckorna känns mest som ett blurr. Visst har vi haft föreläsningar och pluggat en massa, men att berätta vad som hände för två dagar sedan är för mig omöjligt. Minnet sviker totalt. Förmodligen har jag drabbats av någon allvarlig sjukdom. Hypokondriker? Icke! Men risken finns att jag glömmer bort hur man andas och sedan dör av syrebrist...
Överallt springer barn med pulkor och skrattar glatt. Endast toddlers och grundskolebarn njuter i sådant här väder. Endast de finner nöjet med att rulla runt i snön, mula sina vänner och bryta armar och ben - de hade ju trots allt kul.
En annan har blivit så pass gammal att en enda snöflinga kan resultera i en veckolång depression som spenderas i sängen med täcket över huvudet. Att ge sig ut med bilen är livsfarligt men nödvändigt. Vill passa på att be om ursäkt till alla med- och mottrafikanter som hamnat bakom mig i detta hala helvete, att jag kör i 30 är inte för att tetas med er utan snarare för att undvika eventuellt dödsfall.
Och temperaturen ska vi bara inte prata om! Att snoret fryser till is så fort man sticker näsan utanför dörren kan jag leva med, men att drabbas av köldskador bara genom att titta ut genom fönstret, då har det banne mig gått för långt!
Vidare till mig och mitt liv. Vad har jag haft för mig den senaste tiden? I ärlighetens namn har jag inte den blekaste. De senaste veckorna känns mest som ett blurr. Visst har vi haft föreläsningar och pluggat en massa, men att berätta vad som hände för två dagar sedan är för mig omöjligt. Minnet sviker totalt. Förmodligen har jag drabbats av någon allvarlig sjukdom. Hypokondriker? Icke! Men risken finns att jag glömmer bort hur man andas och sedan dör av syrebrist...
