Hej mitt jävla vinterland!
Återigen blev det en sån där vinter a'la Astrid Lindgren ... två månader försent bara, julen är ju över för längesen!
Överallt springer barn med pulkor och skrattar glatt. Endast toddlers och grundskolebarn njuter i sådant här väder. Endast de finner nöjet med att rulla runt i snön, mula sina vänner och bryta armar och ben - de hade ju trots allt kul.
En annan har blivit så pass gammal att en enda snöflinga kan resultera i en veckolång depression som spenderas i sängen med täcket över huvudet. Att ge sig ut med bilen är livsfarligt men nödvändigt. Vill passa på att be om ursäkt till alla med- och mottrafikanter som hamnat bakom mig i detta hala helvete, att jag kör i 30 är inte för att tetas med er utan snarare för att undvika eventuellt dödsfall.
Och temperaturen ska vi bara inte prata om! Att snoret fryser till is så fort man sticker näsan utanför dörren kan jag leva med, men att drabbas av köldskador bara genom att titta ut genom fönstret, då har det banne mig gått för långt!
Vidare till mig och mitt liv. Vad har jag haft för mig den senaste tiden? I ärlighetens namn har jag inte den blekaste. De senaste veckorna känns mest som ett blurr. Visst har vi haft föreläsningar och pluggat en massa, men att berätta vad som hände för två dagar sedan är för mig omöjligt. Minnet sviker totalt. Förmodligen har jag drabbats av någon allvarlig sjukdom. Hypokondriker? Icke! Men risken finns att jag glömmer bort hur man andas och sedan dör av syrebrist...
Överallt springer barn med pulkor och skrattar glatt. Endast toddlers och grundskolebarn njuter i sådant här väder. Endast de finner nöjet med att rulla runt i snön, mula sina vänner och bryta armar och ben - de hade ju trots allt kul.
En annan har blivit så pass gammal att en enda snöflinga kan resultera i en veckolång depression som spenderas i sängen med täcket över huvudet. Att ge sig ut med bilen är livsfarligt men nödvändigt. Vill passa på att be om ursäkt till alla med- och mottrafikanter som hamnat bakom mig i detta hala helvete, att jag kör i 30 är inte för att tetas med er utan snarare för att undvika eventuellt dödsfall.
Och temperaturen ska vi bara inte prata om! Att snoret fryser till is så fort man sticker näsan utanför dörren kan jag leva med, men att drabbas av köldskador bara genom att titta ut genom fönstret, då har det banne mig gått för långt!
Vidare till mig och mitt liv. Vad har jag haft för mig den senaste tiden? I ärlighetens namn har jag inte den blekaste. De senaste veckorna känns mest som ett blurr. Visst har vi haft föreläsningar och pluggat en massa, men att berätta vad som hände för två dagar sedan är för mig omöjligt. Minnet sviker totalt. Förmodligen har jag drabbats av någon allvarlig sjukdom. Hypokondriker? Icke! Men risken finns att jag glömmer bort hur man andas och sedan dör av syrebrist...
Kommentarer
Postat av: Lena
Hihi, klockrent inlägg! Tack för igår snuttan, Lillan och jag tyckte att det var mycket mysigt med ditt besök.
Here's an idea maah, answer it!!!!!!!
Trackback
