Ytterligare en trång natt.

Fimpen verkar ha gjort det till en vana att sova bredvid mig i brösthöjd.

Inatt låg hon på tvären och jag hade inte hjärta att köra iväg henne. Så stel som en pinne låg jag i mitten.

Plötsligt får sambon för sig att vända på sig och jag hamnade totalt i kläm. Armarna låg slickade mot kroppen och jag vågade knappt andas.

Familjelycka?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0