Svar till Jenny:

Angående talet, jag vet att alla, precis som jag, var mer eller mindre nervösa och det hjälpte ett tag men när det väl var min tur spelade det absolut ingen roll hur pass nervösa de andra var!

Chocken släppte först flera minuter efter att jag satt mig igen, det var det värsta jag någonsin varit med om!

Inte ens när jag skulle prata inför en fullsatt kyrka på konfirmationen var jag lika nervös som jag var idag...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0