bolibossan

Idag blev det minsann en tidig morgon! Gick upp vid halv 8 och tog en raggardusch, tänkte att det var onödigt att duscha på riktigt då jag ändå skulle vara genomsvett när jag kom hem igen.

Vid 8.15 klev jag ut i trapphuset och påbörjade promenaden bort till sjukhuset.

Framme vid målet stod ambulanserna uppradade utanför garaget då fredagar är den obligatoriska städdagen av hallen där. Jag smet in och möttes av fyra glada grabbar med städtillhyggen. Vilket bemötande! Kan inte förstå varför jag inte är där mer regelbundet och våldgästar...

Jag lämnade dem till sina sysslor och fortsatte in till fikarummet där chefen sken upp som en sol när han fick syn på mig. Som vanligt satt han i telefon men en blick säger mer än tusen ord.

Där satt vi sen, fem ambulanskillar (ah, det är något speciellt med män i uniform) och deras gamla (favorit)städtant och uppdaterade varandra om ditten och datten. 40 minuter senare fick samtliga larm och drog.

Jag fortsatte hem till min vän M och tänkte göra dagens goda gärning och rasta Bitchen. Direkt när jag stack nyckeln i låset började jag ana ugglor i mossen - hunden börjar skälla. Öppnar dörren och möts av ett hej.

Där sitter han, vännen M och ser lagom sliten ut i soffan och halvt shockerad över att jag står där i hallen. Det blev ingen rastning av Bitchen men blev istället bjuden på en dubbel espresso så nu är man lagom stirrig. I säkert två timmar satt vi och samtalade om allt mellan himmel och jord och löste världens alla problem.

Sen gick jag hem igen, i duggregn med en kisseblåsa som var större än en luftballong.