Bitchen och jag

Gick hem till en vän för att rasta dennes bitch.

Då man inte har så många färdmedel att välja bland så blev det alltså benen som fick bära mig bort till målet. Varmt som sjutton var det minsann och redan halvvägs svettades jag som en gris.

Väl framme möts jag av ett skall som tydligt informerade om att jag entrade lägenheten på egen risk.

Fram med koppel och bajspåsar och nerför den smalaste trappan man kan tänka sig med en vovve trängandes bredvid.

När uppdraget var slutfört väntade bara promenaden hem igen. En redan svettig flicksnärta (i sina bästa år) powerwalkade alltså med solen i ögonen mot slutmålet och den lilla lägenheten i en annan del av Småland...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0