Dagen efter
Lördagskvällen blev lyckad, och då menar jag lyckad!
Började hos min sötaste A. Där uppehöll vi oss fram till niotiden då vi drog vidare till kvällens andra mål - en annan A. Där fortsatte festligheterna, det spelades gitarr och skrattades.
Senare kom taxin som förde oss in till staden och Ollan fick ett celebert besök.
Där stöttes det på en irländare och lite annat folk som inte är värt att nämnas - utom snuskfarbror på dansgolvet som gång på gång log ett sådant där leende som får det att krypa längs ryggraden av obehag och hela tiden vinkade upp mig, försökte signalera mitt nekande svar genom att skaka på huvudet och ignorera honom men ingenting fungerade, som tur var hade jag A vid min sida som beskyddade mig från farliga gubbar.
Då stället var fullpackat var det kanske inte så konstigt att kön till toaletterna var längre än ett maratonlopp, skicklig som jag är lyckades jag tränga mig fram till tjejen längst fram till kön - ja, jag känner henne (är väl egentligen att ta i men vi har träffats några gånger) så så pinsam är jag inte. Hux flux var två toaletter lediga och det som först verkade bli en kötid på 30 minuter blev bara 2 minuter.
Tiden gick fort och plötsligt var det stängning. Ingen av oss kände väl riktigt att kvällen var slut så det blev en promenad gata upp och gata ner innan vi till slut hamnade vid hamburgerhaket. Där stöttes det på en tysk, en stockholmare och en skåning. Fick här även bevittna ett gripande av pluffsig pojke.
Det var någonting med folket igår, alla (och då menar jag alla ute) var trevliga och öppna - eller så är det bara jag som framkallar det bästa ur folk.
Inte förrän efter klockan 4 (!) störtdök jag ner i sängen och somnade som en stock.
Dagen som är har alltså varit oerhört seg, ändå har jag mått förvånansvärt bra med tanke på den hårda kvällen igår. Vid elva steg jag upp och då hade söte far lagt fram en fralla på tining till trött dotter. Åt frukost och försökte återställa vätskebalansen i kroppen genom att dricka kopiösa mängder. När jag väl sedan hamnade i soffan kom jag inte därifrån på flera timmar. Först vid halv fyra fick jag tummen ur, gick upp och duschade och tvingade min slitna kropp full med nya mystiska blåmärken och en förskräcklig träningsvärk till pizzerian 100 steg härifrån. Där blev jag raggad på av 5 pizzabagare...
Jag är ju så eftertraktad...
Började hos min sötaste A. Där uppehöll vi oss fram till niotiden då vi drog vidare till kvällens andra mål - en annan A. Där fortsatte festligheterna, det spelades gitarr och skrattades.
Senare kom taxin som förde oss in till staden och Ollan fick ett celebert besök.
Där stöttes det på en irländare och lite annat folk som inte är värt att nämnas - utom snuskfarbror på dansgolvet som gång på gång log ett sådant där leende som får det att krypa längs ryggraden av obehag och hela tiden vinkade upp mig, försökte signalera mitt nekande svar genom att skaka på huvudet och ignorera honom men ingenting fungerade, som tur var hade jag A vid min sida som beskyddade mig från farliga gubbar.
Då stället var fullpackat var det kanske inte så konstigt att kön till toaletterna var längre än ett maratonlopp, skicklig som jag är lyckades jag tränga mig fram till tjejen längst fram till kön - ja, jag känner henne (är väl egentligen att ta i men vi har träffats några gånger) så så pinsam är jag inte. Hux flux var två toaletter lediga och det som först verkade bli en kötid på 30 minuter blev bara 2 minuter.
Tiden gick fort och plötsligt var det stängning. Ingen av oss kände väl riktigt att kvällen var slut så det blev en promenad gata upp och gata ner innan vi till slut hamnade vid hamburgerhaket. Där stöttes det på en tysk, en stockholmare och en skåning. Fick här även bevittna ett gripande av pluffsig pojke.
Det var någonting med folket igår, alla (och då menar jag alla ute) var trevliga och öppna - eller så är det bara jag som framkallar det bästa ur folk.
Inte förrän efter klockan 4 (!) störtdök jag ner i sängen och somnade som en stock.
Dagen som är har alltså varit oerhört seg, ändå har jag mått förvånansvärt bra med tanke på den hårda kvällen igår. Vid elva steg jag upp och då hade söte far lagt fram en fralla på tining till trött dotter. Åt frukost och försökte återställa vätskebalansen i kroppen genom att dricka kopiösa mängder. När jag väl sedan hamnade i soffan kom jag inte därifrån på flera timmar. Först vid halv fyra fick jag tummen ur, gick upp och duschade och tvingade min slitna kropp full med nya mystiska blåmärken och en förskräcklig träningsvärk till pizzerian 100 steg härifrån. Där blev jag raggad på av 5 pizzabagare...
Jag är ju så eftertraktad...
Kommentarer
Trackback
