bolibossan

Igår när jag kom hem väntade ett mycket efterlängtat brev på mig, mitt körkort var redo att hämtas på posten!

Vaknade idag vid 8-tiden och vid 9 tog jag vrålåket och rullade iväg till målet.

Nu sitter jag och inspekterar körkortet mitt, nöjd, glad och förbannat stolt!

Då jag kom hem ganska sent i måndags parkerade jag på gatan då jag inte ville vara tvungen att gå en lång väg genom en mörk stad.

För att slippa eventuella parkeringsböter hoppade jag ner till bilen klockan 9 på morgonen och susade ner till stället där män bär uniform. En kopp kaffe och lite uppdateringar senare drog jag ut till modehuset och uträttade några ärenden.

Körde sedan hem till syster Lena som bjöd på lite Våra bästa år (har John dött?!). Tillsammans åkte vi vidare till ett annat "modehus" där jag faktiskt hittade två bh:ar som passade.

Åkte hem till Lena igen där vi intog varsin måltid och fortsatte ut mot modehuset. Där hittade jag två par skor (tack vare Lena - vad skulle jag göra utan dig? ;)) som visade sig vara ett redigt kap.

Återigen åkte vi hem till syrran där vi beundrade dagens inköp.

Det är en speciell känsla att börja skolan igen efter ganska exakt tre månaders sommarlov.

Började vid halv nio med en introduktion till kursen, vet inte om den innehöll så mycket information men det var kul att träffa några (inte alla) i klassen igen. Lärarna verkade dessutom mer trötta än eleverna och hade inte riktigt koll på det de skulle framföra.

Vid 10 delades klassen upp i två delar, del 1 - som jag ingår i - fortsatte med rollspel och del 2 har samma idag (tisdag).

Rollspel tänker ni, är det sånt man håller på med på universitet och svaret blir jakande. Vi var 15 elever, två lärare och någon form av barnpsykolog (eller liknande) närvarande. I grupper om två och två fick vi öva på utvecklingssamtal och inskolningssamtal där vi spelade förskollärare och våra lärare spelade föräldrar (självklart de värst tänkbara scenariot).

Vad jag har lärt mig?

Det är banne mig inte lätt att få föräldrar, som inte vill förstå, att förstå att deras barn kanske behöver proffessionell hjälp och att hålla humöret uppe när två föräldrar bara sitter och retar gallfeber på en.

Vid fem var det slut för dagen och då var man minsann inte så tuff. Hela rollspelet (6 timmar!) krävde total fokus och vakenhet och det är väl kanske inte det man är van vid efter den här ledigheten.

Dagen avslutades med mys hos min söta A som bjöd på smulpaj och Hollywoodfruar. En perfekt avslutning på en tuff dag helt enkelt!

...spenderades till stor del som jag hade planerat.

Vaknade först vid 8 men lyckades på något sätt (dra på trissor) att somna om och vid 10 vaknade jag till liv igen och steg sedan upp.

Frukost och film sedan gick jag runt och plockade bland alla mina papper och rensade väskan för att förbereda inför morgondagens skolstart.

Sedan drog vi hem till syster Lena, far fick agera fyllechaffis då jag förtärde alkohol igår och inte kände mig riktigt reda att brumma iväg själv. Där uppehöll vi oss en bra stund och hade det förbannat trevligt (som alltid hemma hos Lena).

Det som är bra med dagen-efter-dagar är att man får äta onyttigt så på vägen hem svängde vi förbi Gyllene måsen för att tillfredsställa mina behov.

Nu blir det en film med far. Det blir en tidig kväll idag, ska ju upp tidigt imorgon då allvaret börjar igen :)

...spenderades hemma hos min söta A.

Det dracks vin och öl, pratades en massa, rastning av gullig hund, dansande, skrattande och lösande av världens alla problem.

Vi hade det så mysigt, jag och A - och detta kommer snart att upprepas igen!

Vid tolvsnåret började vi tänka på refrängen och hon följde mig till bussen som tog mig in till stan. Och dra på trissor broder men det var helt gratis - tro det eller ej!

Hoppade av bussen och gick genom stan hem och fy sjutton vad mycket folk där var! Varenda uteservering var knökafull och torget var smockfullt av människor i olika storlekar och åldrar.

Jag drog i alla fall mitt trötta arsle hem, slängde mig på sängen och sov som en stock.

Även den här natten var fattig på sömn. Vaknade vid sju och gick då upp. Vid 10 tog jag bilen och drog hem till farmor och farfar.

När de förstod den bakomliggande anledningen till mitt besök gav skrek farmor rakt ut.

Anna, Anna! Nej, Anna! Vad stolt jag är över dig....

Hennes tårar sprutade och mina tårar sprutade. Farfar fnissade åt oss.

Farmor blev så lycklig att hon inte ens märkte att far satt i soffan och iakttog oss.

Fick skjutsa farfar till Systembolaget och hem igen.

Du kör ju som att du aldrig gjort något annat sa han när vi var framme.

Min körning var alltså godkänd.

Skjutsade sedan hem far och åkte hem till mor för att hämta upp henne. En tripp till modehuset, Maxi och Citygross hann vi med innan jag släppte av henne hemma igen.

Själv åkte jag hem till stan för att duscha och göra mig redo för kvällens eskapader.

Pallrade in till mammas jobb och efter mycket om och men fick jag äntligen en lugn stund med henne. Berättade nyheten och mor min höll på att trilla ur stolen - en uppenbarligen oväntad nyhet alltså. De flesta trodde, vad jag har förstått, att uppkörningen inte skulle vara förrän nästa vecka - och tji fick de.

Blev sedan upphämtad av Lena med tillhöranden och då hon tidigare varit säker på att detta var dagen jag skulle skriva teoriprov väntade jag på att hon skulle fråga hur det gått. Då hon inte gjorde detta gav jag upp. När hon fick reda på att jag klarat både teorin och uppkörningen fylldes hela bilen av syrrans glädjetjut.

Jag sa ju det! tjoade hon till sin respektive Jag sa ju att hon säkert fintat oss och skulle köra upp idag!

Tydligen går det alltså inte att lura syster Lena helt och fullt ;)

Vi käkade lunch på IKEA, uträttade några ärenden och begav oss sedan hem till Lena där de passade på att rensa, städa och plocka medan jag fick andra uppgifter.

På kvällen åt vi tacos och firade dagen med en Swartzwaldtårta (ursäkta om det är felstavat).

Som ni kan förstå hamnar den här dagen i topp 10 av de bästa dagarna i mitt liv - en förstaplats som kommer att bli svår att bräcka!

Vaknade i ottan, halv 7 närmare bestämt och fick tiden att gå fort på något sätt - att min oroliga mage tog upp en del tid går inte att förneka... Hoppade in och tog en långdusch och helt plötsligt var klockan halv 9 och tidsbristen var ett faktum.

Pinglade ner till körskolan där körskolläraren iväntades. Efter en stunds väntande undrade receptionisten vem jag väntade på.

Har vi inte ringt till dig? Han är sjuk idag.

Började nu kallsvettas.

Va?! Nej det är ingen som ringt mig!


Vad heter du?

Han letar en stund vid datorn och frågar sedan när jag skulle köra.

Jag har uppkörninen vid 10.15.

Jaha, men då så. Du ska köra dit med någon annan.

Tackar så hemskt mycket för att han satte mina redan oroliga nerver i ytterligare darrning.

Strax kom i alla fall tjejen jag skulle köra dit med. Hon gjorde allt hon kunde för att lugna ner mig och sa att det säkert skulle gå bra. Vi parkerade vid Trafikverket och inväntade herrn jag skulle köra upp med.

Plötsligt sa fröken körskollärare lycka till och försvann som ett skott. En herre stack in huvudet i bilen och med ett pojkaktigt leende sa han hej.

Första känslan var att här har jag halva inne så detta kommer att gå bra. Och oh, vad rätt jag hade. Personkemin stämde och vi pratade om allt mellan himmel och jord under hela körningen.

Han hoppade in och stängde dörren vilket betydde att jag inte skulle behöva göra en yttre kontroll (lysen) eller kolla i motorhuven - det sistnämnda var jag väldigt tacksam för att jag slapp.

Han gick igenom vad vi skulle göra och jag fick ge honom min autograf.

Jaha, idag är det ju lite konstigt väder så vi ska bara kolla så att vindrutetorkarna fram och bak fungerar.

De där fram har jag ju koll på men hur f*n sätter man på de där bak?

Det går inte dra spaken åt något annat håll? pikar herrn.

Jo, men då sätter jag ju på spruten...

Prova.

Kände mig mer eller mindre ganska klantig men han verkade mest road.

Sedan bar det av.

Kör hem. blev jag instruerad och detta klarade jag självklart utan problem, dock med några svordomar över andra trafikanter.

Efter detta ville han kolla min förmåga att parkera.

Min gamel körskollärares uppmaning ekade i huvudet på mig: Om du blir tillsagd att göra en valfri parkering, välj en där du kan köra in och inte en där du backar in - gör det lätt för dig.

Självklart fanns det då ingen som jag kunde köra rakt in på utan jag fick välja en som jag fick backa in på. Ratade en som jag tyckte var för liten och valde nästa istället - vilket herrn berömde mig för. Efter första inbackningen var marginalen till bilen till höger inte så stor.

Vi får nog rätta till bilen så att du också kommer ut, eftersom jag är så snäll. fjäskade jag lite fint.

Herrn skrattade lite och tackade.

Efter andra inbackningen hamnade jag perfekt och vi fortsatte mot Ölandsleden. Här vill jag passa på att tacka alla som höll sig borta från den så att jag utan problem kom ut där.

Sedan ut på motorvägen där en vänlig själ körde med släp så att jag fick imponera lite med en omkörning (en perfekt sådan).

Av motorvägen, på motorvägen igen och blev sedan instruerad en avfart. Plötsligt fick en bortkommen förare för sig att köra på motorvägen och verkade väldigt osäker så jag bytte fil. Med total fokus på den bortkomna bilen missade jag den stundande avfarten.

Rackarns, vi får nog backa.

Denna humorn var tydligen populär då herrn återigen skrattade åt mig.

Vi tog nästa avfart och vände ner på motorvägen igen så att vi kom till avfarten jag missat.

Och så svänger du vänster i rondellen här framme.

Direkt förstod jag att vi var på väg tillbaka till Trafikverket.

Jaså, vill du inte köra med mig längre? frågar jag försynt.

Jodå, jag skulle kunna tänka mig att köra med dig hela dagen men tyvärr har vi inte tiden.

Parkerade vid målet, stängde av bilen och kände paniken komma.

Herrn tittade ner i sina papper, satte några kryss och sa sedan:

Jaha, då får jag vara den första att gratulera till ditt körkort.

De var nog den finaste meningen jag hört i hela mitt liv. Känslig som man är fylldes ögonen av tårar.

Får jag krama dig? frågade jag herrn och den kramen tog han tacksamt emot.

Fröken körskollärare kom fram till bilen och förstod direkt att jag klarat det. Hon berättade att min körskollärare terroriserat henne med en massa sms och att han beordrat henne att så fort jag var färdig informera henne om hur det gått.

Och vad förväntade han sig, jag är ju ett proffs! ;)

...spenderades hemma, skakandes som ett asplöv.

Jag försökte göra allt för att uppehålla mig med annat och finta hjärnan men det lyckades inte alltid.

Jag målade tånaglarna (fransk manikyr) och fingernaglarna.

Tittade på ett antal filmer - lite halvhjärtat.

Som sagt: tvättade.

Sorterade kläder i "mitt" rum (pedantisk som man är).

Resterande tid satt jag och näst intill hyperventilerade, vankade av och an och hoppade jämfota för att lätta på alla spänningar i kroppen.

Och hur många tror att jag sov något natten mellan torsdagen och fredagen?

...har jag dock inte ljugit så mycket om. Jag hade körlektioner båda dagarna, den på onsdagen var dock den sista och inte näst sista om man inte räknar körningen till Trafikverket på fredagen som en körlektion - jag fick faktiskt erbjudandet att öva på någonting jag var osäker på ;)

På tisdagens körlektion fick jag påminna min körskollärare om att jag gjort teorin dagen innan och han hade tydligen inte förväntat sig något annat än att jag skulle klara det.

Däremot såg han inte så ljust på den stundande uppkörningen.

Jag har varit säker på att vissa elever skulle klara det men så har de fått en knäpp och kört jättekonstigt. Men bara kör som vanligt så borde du klara det.

Som vanligt? Är det när jag kör för fort, tar vissa rondeller i 50 eller backar in i en trädgård? (Det sista har dock aldrig hänt)

Nu började det hela kännas verkligt, jag skulle snart visa vad jag är kapabel till inför en helt främmande människa som säkerligen inte "fått nåt" på länge och därför säkert skulle vara grinig.

I måndags tog jag bussen bort till Trafikverket.

Ett barn? frågade busschauffören.

Jag fnissade lite och sa att nja, jag är 23.

Jaha, ungdom då. 11 kronor tack.

Jag fattade ingenting, sist jag åkte buss fanns ingen "ungdomsbiljett". Men jag tackade och tog emot och satte mitt nervösa arsle på ett säte.

När jag hoppade av bussen kände jag mig mer eller mindre förföljd. En tjej gick bakom mig hack i häl och när jag väl var framme tittade vi sådar nervöst och frågande på varandra.

Ska du också skriva upp? frågade jag och fick ett darrigt ja till svar.

Där och då blev vi varandras stöd i den 45 minuter långa väntan innan provet började. Vi anmälde oss tillsammans, fotograferade oss tillsammans (dock en och en) och försökte sedan prata bort nervositeten.

Till slut kom det fram en dam och bjöd in oss i helvetesrummet. Hon gick igenom vad vi skulle göra, hur vi skulle göra det och annat allmänt. Sedan började vi.

Efter 20 minuter kände jag mig redo och med darrande hand klickade jag på avsluta prov.

GODKÄND kom upp på skärmen.

Allas blickar var vända mot mig när jag reste mig upp och jag kunde se vad de tänkte.

Är hon redan färdig?

Shit, vad är klockan?

Oh, stackarn hon gav nog upp.

Gick fram till övervakaren och fick min utskrift, mitt pass och ett grattis.

Utanför Trafikverket hängde en körskollärare (dock inte min).

Har du skrivit upp?

Jajamänsan.

En stunds tystnad och tänkande från körskolläraren.

Och du ser glad ut?

Jag ser mycket glad ut!

Grattis då!

Ett leende (eller i det här fallet ett megasmile) säger tydligen mer än tusen ord.

Sedan promenerade jag hem till en pappa som inte hade en aning om vad jag hade haft för mig...

Idag har telefonen ringt sig varm vid ett antal tillfällen.

Lena har ringt några gånger - min teori är att hon ska kolla om jag sitter på Trafikverket och skriver teoriprovet vilket hon förnekar...

Även min vän M slog en pling. Han kräver att få veta när jag ska skriva/köra upp men mig skrämmer han inte.

Skadeglädjen är minsann den enda sanna glädjen!

Ytterligare en orolig natt har passerat, dock har jag inget minne av några spännande drömmar som jag kan dela med mig av den här gången.

Vaknade vid 4-snåret, lite imponerad av att klockan inte var 2. Det som chockade mig var att jag inte behövde ligga med munnen öppen och dreglandes för att andas utan näsan var så pass "öppen" att det gick att dra in luft genom den.

Trodde inte att jag skulle kunna somna om men nästa gång jag tittade på klockan var hon 7.35. Otålig som man är gav jag då upp hoppet om ytterligare sömn och snubblade ur sängen, in i kylskåpet och svepte en stänkare (Kan Jang närmare bestämt).

Tack vare den tidiga morgonen har jag därför gått runt och slöat här hemma hela dagen. En liten power nap vid 13-tiden hjälpte föga.

På eftermiddagen kom jag på den briljanta idén att jag kanske skulle passa på att tvätta. Imorgon vankas det dejt med syrran och eventuellt en fika med karlar i uniform på förmiddagen. På lördag är den min söta A som står på schemat och på söndag planerar jag att sova halva dagen. Ni som har koll vet att skolan börjar på måndag och då har man förmodligen annat att tänka på än att tvätta. Alltså var det idag den ultimata dagen att ta tag i den lilla tvätthögen som växt sen sist...

Som sagt är Lena väldigt nyfiken på att få veta när jag ska skriva och köra upp.

Jag förstår henne - det värsta som finns är när folk är hemlighetsfulla, särskilt när man är en väldigt nyfiken person!

Hon försökte i alla fall locka med att hon hade en hemlighet för mig och att jag kunde få veta detta om jag talade ut.

Den lätta föll jag inte för, och det är kanske delvis därför jag sovit dåligt inatt - för att jag försöker klura ut vad hon håller tyst om.

Nu smyger det fram att hon har två hemligheter och detta är ju mer än orättvist! Jag har ju bara en...

Efter förmiddagens körlektion promenerade jag in till staden där jag träffade sötaste A (hon lika förkyld som jag).

Vi började med en fika och blev bestörta när två personer vid bordet bredvid börjar hångla ogenerat (tecken på att man börjar bli gammal?).

Sedan drog vi en repa på stan där A shoppade loss och jag njöt av underbart sällskap.

Vill passa på att ta på mig skulden om halva befolkningen i den lilla staden nu blir sjuka då vi har hostat ut våra baciller och slemmat ner lite överallt!

På förmiddagen drog jag återigen ner till körskolan för ytterligare en lektion. Jag kan säga så mycket som att detta är den näst sista inför den stundande uppkörningen så ni behöver inte hålla andan än...

Som vanligt hade vi det mycket trevligt där i bilen och jag fick fi**parkera på vänster sida idag - på min begäran.

Och vad är det vi brukar säga om fi**parkeringar? (Tror att syrran uppfan det.) Jo, är det trångt är det ett helvete att få in den...

Vi kollade vad som fanns i motorn och oljan som man tydligen blir kladdig av, därför blev det sedan allmän utdelning av våtservetter i bilen som jag tyckte att man blev ännu kladdigare av. Citat körskollärare:

Vänta en stund så blir du len som en babys stjärt.

Nu började alltså barnsnacket i bilen, när man ska skaffa barn, hur man ska skaffa barn och med vem man ska skaffa barn. Jag delade med mig av mina kunskaper - nämligen att om föräldrarna inte är gifta får fadern skriva på ett papper om att det är han som är den "skyldige", eller som jag uttryckte det han som har inseminerat, nuppat henne. För att bringa ytterligare klarhet i det hela målade jag upp en bild där herr körskollärare och jag bakat bullar - så att säga... Det är nog den första elev han kommit in på det ämnet med - men va fan, jag har inga hämningar ... och han hängde på!

Gick och la mig vid 22-tiden igår och trodde att jag skulle få sova gott då jag de senaste nätterna vaknat ett antal gånger och inte alls känt mig utvilad på morgonen (tackar förkylningen för detta).

Vaknade första gången 2.34, gick upp och kastade vatten och snöt ut ett halvt kilo snor.

Vaknade andra gången vid 5.34 och var säker på att klockan var 8 men icke! Efter en timme lyckades jag somna om och vid 7.58 gav jag upp sömnen och gick upp.

En massa udda drömmar har natten också bjudit på - bland annat en läskig polack på en krog som försökte våldta mina ben.

Hade tidigare idag ett långt samtal med syster Lena som försökte hjälpa mig att komma på någonting att äta.

Jag hade (har) ingen fantasi och hon var väl inte precis till någon hjälp då hon bara läskade mig med det de planerade att äta, nämligen baconinlindad kycklingfilé (rätta mig om jag har fel kära syster).

Efter ytterligare några timmars tänkande och överläggande (orkade jag ens laga mat?) drog jag på mig skorna och promenerade ner till Konsum där en j*vla massa sallad inhandlades - på kvällens meny stod alltså pastasallad. Vet dock inte om den hade gått hem hos någon annan då jag för tillffället lider av någon sorts matfobi - tonfisk och ägg tycker jag inte om och därmed kommer detta inte i närheten av min sallad och kyckling vågar jag inte äta nu då jag säkert kommer drabbas av salmonella och vara sjuk en månad...

Den där matfobin är i alla fall bra för plånboken då man inte vågar äta ute med rädslan för matförgiftning!

...eller SF (sambofritt) som jag väljer att kalla det eftersom att det är häftigare att vara sambo med farsan än att säga att man bor hemma hos en förälder.

I vilket fall som helst så drog då far min iväg på semester idag och jag har därmed lägenheten för mig själv i några dagar och visst känns det då som att man är 15 igen.

Nu måste man nästan ta tillfället i akt och göra något riktigt onödigt, det är ju inte för intet jag kallas onödan ;)

Så vad gör man då? Förslag tas tacksamt emot!

Böblera om?

Byta lås?

Bjuda hem en massa långhåriga raggare på efterfest som slutar med att de spelar sönder alla gitarrerna?

Springa naken runt, runt, runt bara för att jag kan?

There's no end to the possibilities!

Nu börjar folket bli irriterade över att det hemliga uppkörningsdatumet aldrig avslöjas.

Vilket datum var det du skulle köra upp nu igen? är den stående frågan som alla ställer.

Lena har nu kommit på en hämnd, hon har en hemlighet för mig. Detta är fruktansvärt jobbigt då jag lider av svår nyfikenhet.

Damn!

Att skräpa ner är olagligt och har man otur får man böter av konstapeln. Men hur gör man med alla kråkor och andra flygfän som gräver i papperskorgarna på stan och slänger dess innehåll på gatan - de kan ju knappast betala böterna.

Straffas de med nackskott då?

Jo, jag har råpluggat - vill ju bli godkänd på teorin när det sedan är dags (fortfarande hemligt datum).

Jag har smittats med en elakartad förkylning. Nu låter detta kanske värre än vad det egentligen är, mestadels är jag bara förbannat snorig och börjar nu bli orolig för om det kanske är hjärnan som läcker och i så fall hur mycket som finns kvar...

Resten av tiden har jag sovit, duschat, rakat benen, borstat tänderna, ätit, diskat, hängt med farsan och tittat på film.

Var detta onödig information? Skyll på Lena, det var hon som ville ha en uppdatering ;)

...började med en koll av helljus, halvljus, parkeringsljus, dimbakljus samt backljus. Vi hann även med lite mobbning av annan körskollärare där på parkeringen.

Ensamma i bilen kände jag att det var ett bra tillfälle att fråga om han vid förra lektionen märkt vad praktikanten roade sig med.

Han sov svarade han snabbt och förklarade att det är svårt att hålla sig vaken där bak i bilen.

Med andra ord - de har de bra, de där bak i bilen...

Vi fortsatte ut mot trafikverket (nej det är fortfarande inte dags för uppkörning) för att kolla om jag kunde hitta tillbaka till trafikskolan igen. Klarade mig galant och vi fortsatte in mot stan där vi körde in på parkeringen vid gamla vattentornet.

Valfri parkering säger unge herr körskollärare och med en annan bil i häcken tar jag en ledig plats som ligger rakt fram - alltså inget svängande eller backande här inte.

Han fnissar lite åt mig och säger att ja, det var ju faktiskt en valfri parkering och man ska göra det lätt för sig. När vi sedan kör därifrån verkar han lite spänd och berättar då att det faktiskt inte var parkeringen han skulle kolla utan om jag körde ut på "rätt" ställe (den första infarten är där ingen utfart).

Vi fortsatte mot motorvägen där han blev mäkta imponerad av mig ett antal gånger och besviken på mig en gång då jag skulle köra mot Malmö och låg kvar i fel fil.

Du är nog den bästa elev han någonsin haftt sade min käre körskollärare vid ett tillfälle och syftade på han jag körde halkan med, du är den bästa elev jag nånsin haft också.

Tackar och niger för de lovorden!

När vi sedan var färdiga planerade vi för nästa körning, vad jag vill öva mer på och jag passade på att ställa frågan hur jag ligger till i jämförelse med andra elever - om jag ligger på samma nivå eller om jag är bättre.

Anna, jämfört med de andra är du ett proffs blir svaret.

Under dagens körlektion stannade jag vid ett rödljus (vad duktig jag var!). Under denna tid händer en massa saker; jag får ett sms av syster Lena (som klagade på dålig uppdatering på bloggen), jag ska visa min körskollärare hur han inte ska hålla mobilen (då det kan störa teckningen) och en Kalmar FF spelare sitter vid ratten i bilen bakom - jag är ganska upptagen med andra ord och när ljuset växlar om till grönt var motorstoppet ohejdbart.

Men duktig som man är fick man snabbt igång bilen igen och rivstartade med nöjd körskollärare bredvid.

För fjärde gången har jag nu läst ut körkortsboken och jag vet inte om det gör mig klokare. Några vändor till hinns i alla fall med innan det stundande teoriprovet.

Vad gör jag annars ikväll då?

Jo, den sista maskinen är i full gång och sen ska skiten torka också. Vad finns inte att älska med tvättdagar?

Man känner sig allt som en husmor...

Idag blev det minsann en tidig morgon! Gick upp vid halv 8 och tog en raggardusch, tänkte att det var onödigt att duscha på riktigt då jag ändå skulle vara genomsvett när jag kom hem igen.

Vid 8.15 klev jag ut i trapphuset och påbörjade promenaden bort till sjukhuset.

Framme vid målet stod ambulanserna uppradade utanför garaget då fredagar är den obligatoriska städdagen av hallen där. Jag smet in och möttes av fyra glada grabbar med städtillhyggen. Vilket bemötande! Kan inte förstå varför jag inte är där mer regelbundet och våldgästar...

Jag lämnade dem till sina sysslor och fortsatte in till fikarummet där chefen sken upp som en sol när han fick syn på mig. Som vanligt satt han i telefon men en blick säger mer än tusen ord.

Där satt vi sen, fem ambulanskillar (ah, det är något speciellt med män i uniform) och deras gamla (favorit)städtant och uppdaterade varandra om ditten och datten. 40 minuter senare fick samtliga larm och drog.

Jag fortsatte hem till min vän M och tänkte göra dagens goda gärning och rasta Bitchen. Direkt när jag stack nyckeln i låset började jag ana ugglor i mossen - hunden börjar skälla. Öppnar dörren och möts av ett hej.

Där sitter han, vännen M och ser lagom sliten ut i soffan och halvt shockerad över att jag står där i hallen. Det blev ingen rastning av Bitchen men blev istället bjuden på en dubbel espresso så nu är man lagom stirrig. I säkert två timmar satt vi och samtalade om allt mellan himmel och jord och löste världens alla problem.

Sen gick jag hem igen, i duggregn med en kisseblåsa som var större än en luftballong.

Här sitter man på morgonkvisten, kollar nyheterna på Aftonbladet och sköter sitt eget, så att säga.

Plötsligt börjar det killa mellan tårna och analyseringen om vad det kan vara börjar.

Foten har inte somnat...

Det känns som att det kryper något där...

Fan det kryper något där!

Direkt sparkas toffeln av och detta äckel ligger och sparkar på rygg:



Det är dödsstraff att krypa vid mina fötter, att vara i närheten av mig eller bara komma i mitt synfält (om man är ett snuskigt kryp vill säga)... Det fick den gigantiska spindeln i badrummet veta häromdagen!

Då flyttandet med svåger var avklarat blev jag avsläppt hemma hos mamma. Hon har länge berättat för mig att Fimpen inte alls saknar mig och att hon glömt bort mig.

Detta var lögn.

När jag kom in i hallen och ropar hej kommer Fimpen som ett skott och slänger sig mot mig och stryker sig längs mina ben och kastar sig nedan framstupa ner på mattan och ska bli gosad med. Sedan lämnade hon inte min sida. Vi satt på balkongen och fikade - jag med Fimpen sovandes i knät.

Sedan blev det en tur hem till farmor och farfar och efter det Maxi där jag shoppade loss ordentligt - till Fimpen. Mat, vitaminer, mjölk och kattsand.

Har även skaffat mig ett ICA-kort nu och belönas därmed med 10 vuxenpoäng. Det var väl på tiden, särskilt efter att jag fick reda på att systerson 16 år har ett...

När vi kom hem igen tittade vi på Allsång på Skansen - eller snygga karlar kanske. Alla vet väl redan sen innan att Måns Zelmerlöw ser mer än bra ut men rackarns vad het Peter Jöback är!

Mamma tror dock inte på min förmåga att omvända honom...

Kom precis hem efter ytterligare en runda med Bitchen. När jag ändå var i krokarna passande jag också på att träffa M (dock inte Bitchens husse).

Vad det är med vädret vet jag inte, ena stunden skiner solen och svetten dryper men plötsligt kommer ett gigantiskt mål och tack vare den upparbetade svetten fryser man halvt ihjäl.

Nu blir det läsning av tråkig körkortsbok.

Dock har Fimpen en bättre idé om vad man bör göra med den:

hämta möbler (antik soffa med tillhörande två fåtöljer) hos före detta svärfar.

Svåger hämtade upp mig på gatan och vi pinglade bort till IKEA för att hämta det lånesläp jag bokat. Vidare till Gamla stan och hem till G som inte verkade så förtjust i idén att han förlorat mig som framtida svärdotter (vilket man i och för sig kan förstå).

Vet inte vilken version han fått om det hela, det finns ju tydligen olika...

Möblerna står nu i alla fall i tillfälligt förvar hemma hos syster.

Det går inte i ord att beskriva hur tacksam jag är för all hjälp jag fått av familjen i den här flytten.

Pappa som hjälpt till att köra och bära!

Mamma som hjälpt till att köra, bära, packa, packa upp samt pussla!

Jenny - ängeln som hjälpte med möblerna nere i skogen och ett speciellt tack för hjälpen med den stora, tunga soffan!

Min vän M som utan att tveka ställde upp och släpade möbler!

Svåger som igår hjälpte mig med det sista!

Syster H (med familj) som låter mig belamra en del av källaren!

Ett speciellt tack till mamma och pappa som efter en massa barnfria år återigen öppnar dörren för en hemlös dotter.

Även ett stort tack till Lena (mannen får också vara med) för att du alltid finns där för mig och lyssnar!

Vet inte var jag hade varit utan er!

Strax efter tio tog jag tag i dagens första uppdrag och promenerade hem till min vän M, ett lagom avstånd som tar cirka en halvtimme att gå och väl framme var jag sådär lagom svettig. Sticker nyckeln i dörren och möts av ett voff. Öppnar dörren och får se en halvnaken M som sken av det där pojkaktiga buset i hela ansiktet.

Är du redan här?! Skrämde jag dig?

Uppenbarligen hade M försovit sig och en uns stress försvann då han slapp springa ut med bitchen innan han skulle trampa till jobbet.

...spelas denna.

Idag var det min vän M som ringde, då han nu börjat jobba behöver hans bitch lite umgänge om dagarna och då mina dagar inte är fullbokade blir det en win-win-situation - jag får motion och socialt umgänge och bitchen får gos och tillfälle att lätta på trycket.

Då vädret är som det är håller man sig mer än gärna inomhus.

När man blir uttråkad av att vara inomhus får man ta tag i det som behöver göras.

Det viktigaste är att tvätta - enligt tvätthögen i alla fall.

Nu hördes fars vrålåk nere på gatan, det betyder att jag inte behöver prata med mig själv så länge till...

...spenderades till större delen med syster Lena och tillhöranden. En titt på kanalsimmet där jag funderade huruvida jag skulle slänga av mig kläderna och leka Baywatch då hälften av simmarna tycktes vara nära att drunkna.

Efter detta blev det god mat med samma sällskap, en titt på tv:n och sedan in till staden igen för att digga till Rolandz. Detta blev dock ingen långvarig digg utan vi gick istället runt och tittade på folk (vilket kan vara mycket roande).

Ja, hur var det nu? Stadsfesten var i full gång och vid 17-snåret gick jag och två polare och satte sig på Bistrobar.

Aldrig mer igen säger jag då maten är näst intill oätlig (vilket jag lärt mig innan men nu vet även C detta!) och servicen är obefintlig. Min andra öl fick jag beställa två gånger innan jag fick den.

Framåt 20-tiden kom S och vi begav oss vidare hem till L för ytterligare intag av dryck och trevligt umgänge. Vid 22 tog vi bussen in till staden och tittade på Maggio i ungefär tio minuter innan vi gick vidare.

Senare blev det ytterligare snack och skratt på ett hak mitt i staden innan vi gav oss hemåt igen.

Det finns trevliga ljud att vakna till och mindre trevliga ljud att vakna till.

Fem duvor som sitter och stönar hör till det mindre trevliga.

Med mitt morgonhumör vissa dagar förstår jag inte hur de vågar ge ifrån sig något ljud alls.

Nu börjar byggandet av min egen minigiljotin!

Då äldsta systerdottern fyllt tio bjöds det på kalas hemma hos syrran.

Efter några timmar kom vi in på de mer udda och barnförbjudna samtalsämnena. Av någon anledning kom ägg på tal och nu har vi lärt oss hur tupp befruktar höna och var ägget kommer från, bland mycket annat.

Nu vet jag hur jag ska ragga nästa gång i alla fall!

Bilden i inlägget under är tagen på parkeringen vid Kosta outlet. Ägaren till bilen har jag för mig kom från Nederländerna, de var i alla fall utrikiska.

Måste erkänna att jag glodde en del på dem när de försökte få ut bilen. Det tog en stund men ut kom de!

För ett antal dagar sedan läste jag i en tidning (förmodligen Aftonbladet då jag efter Ola Lindholm-incidenten valt att bojkotta Expressen) att vissa produkter som säljs i hälsokostaffärerna är farliga och gör mer skada än nytta. Tre prodkter räknades upp, däribland Tea tree oil. Av denna kunde man tydligen få utslag om den användes på huden och borde sluta säljas. Ilskan inom mig växte i rasande fart.

Denna produkt använder jag dagligen. För ett antal år sedan gjorde jag misstaget att testa på minipiller och straffades med ett antal inflammationer (efter finnar som jag aldrig märkte att jag hade) på kinderna. Flera år senare var de fortfarande ilsket röda och inte ens smink kunde gömma dem till 100%. Efter ett besök hos en hudläkare fick jag en salva som skulle ta bort dem men denna hjälpte inte ett dugg. För några månader sedan kom mamma på den briljanta idén att jag skulle testa att stryka på Tea tree oil varje kväll - sagt och gjort. Nu, nästan tre månader senare är de röda prickarna näst intill borta. Jag mår inte längre dåligt av att gå ut utan att lägga på minst ett lager smink.

Kort och gott kan man säga att tea tree oil har räddat mitt liv!

Äntligen har Ola Magnell fått en fråga om sig i Melodikrysset, det var verkligen på tiden!

Total lycka och glädjetjut från mig.

Och nej, jag är inte nere på Larmtorget och löser live!

På hustaket på andra sidan gatan uppehåller sig en man.

Honom smygfotar jag och skickar till syster Lena.

Fiddler on the roof blir svaret

Drog till fars jobb (med en styck pappa) där jag i tio minuter stod och lyssnade på någon storts försäljare. Jag fick prova en av deras produkter - en tvättservett med 70% alkohol som tydligen ska ta död på hepatit A och B samt HIV. En sådan kanske man skulle ha med sig när man drar ut på krogen - kan ju inte skada att torka av de som sitter närmast i alla fall.

En annan produkt de sålde var en luftrenare (avfuktare?). Enligt dem hade de sålt en sådan till min före detta arbetsgivare nyligen och hon var mycket nöjd med denna på sitt kontor. Min första tanke var att varför sjutton väljer man att lägga pengar på en sådan till enbart sig själv när man inom en snar framtid kommer att sitta i ett nytt rum i den nybyggda delen?

Fick här (är fortfarande på pappas jobb) visa mina färdigheter för korsord och imponerade allt på ett par stycken. Roade chefen med att jag tack vare honom skrämt livet ur min körskollärare då jag sett honom (chefen) under min körning in i en rondell. Citat körskollärare:

Håll fokusen rätt nu Anna!

Sedan bar det av till syster Lena där det blev kvalitetsmys, prat om ditten och datten och en jäkla massa skratt. Jag blev nerspydd och Lena fick båda händerna över att göra annat med. En win-win situation med andra ord...

När mannen (Lenas) kom hem bar det av till Gyllene måsen för att mätta de hungriga magarna och ladda upp energin inför det som komma skulle.

Hem till svärföräldrarna (Lenas) och efter det innebandy där jag spanade in 69:an och lekte nanny. 

En bra dag med andra ord!

De är bara kåta...

Vilka ord de våldför sig med nu för tiden, de unga liven. Det är ju så att man blir mörkrädd!

När jag var i den åldern tog jag inte dessa grova ord i min mun. När jag var liten fick man tvätta munnen med såpa när man orenat den med ett fult ord.

Vart är världen på väg?

...krocksimulatorn och har ett vagt minne av att den gör lite ont.

Jo tack du, det ömmar fortfarande mellan brrrösten och vid nyckelbenet. Det är ett under att jag inte fick något blåmärke där i krocken i 7km/h

Vi tjatar vidare på ämnet halkkörningen...

Innan vi gav oss ut på halkbanan lokaliserade vi oss i byggnaden som där finnes. I denna byggnad finns helvetesmaskinen (se tidigare inlägg), en bil som vänds upp och ner (tacksam för att den var trasig) och roliga glasögon. Eller glasögon, kommer ni ihåg ögonskydden man hade på kemilektionerna i högstadiet - ser ut som cyklop.

Jag lyckades få på mig de med starkast effekt och kunde inte gå rakt. Vi (4 flickor i sina bästa år) snurrade och irrade runt som yra höns, fnissade och föll nästan på ändorna hela bunten.

Det klockrenaste var när körskolläraren tog på sig brillorna och inte påverkades det minsta (van?) - visade sig dock vara den snälla varianten och när karln provade de starka trevade han sig fram till en stol och höll på att häva upp (kräkas).

Som ni förstår, kära läsare, har min dag varit utöver det vanliga. Jag har skrattat som aldrig förr och träffat en bunt underbart trevliga människor.

En underbar dag helt enkelt!

...till syrrans herre

Började med omkörningen ute i Smålands djupaste skogar. Tre tjejer och en lärare satt i bilen, jag körde sist.

Tydligen hade denna körlärare fördomar om folk som bor i skogen.

Ja, nu närmar vi oss metropolen Tvärskog. Här är det tydligen inne att sticka.

Han blev allt imponerad av mitt vassa och snabba svar att det kanske beror på att de måste sticka raggsockor då de inte har någon värme på vintern.

Sen fortsatte djävulsskaperna. Han pratade om ett band som spelat på tv 4:as Nyhetsmorgon och jag gav honom direkt stämpeln gammal. Då frågar han om det är någon i bilen som någon gång lyssnat på Melodikrysset. Mitt fnissande avslöjade mig med en gång och där fick han igen med råge. Han vann den matchen. Jag fick igen med mina fördomar om rödhåriga, att de är besvärliga att söva ner och att de är aggressiva.

Så var det till sist dags för mig att köra. Det började bra och läraren blev imponerad av min tidiga omkörning på eget initiativ (han hade förväntat sig att han skulle behöva säga till i början). Omkörningen efter det gick lika bra men i den tredje börjar det hända grejor. Jag påbörjar omkörningen och märker upptäcker snart att jag får möte - inte fan hinner jag det här på ett godkänt sätt tänker jag och avbryter omkörningen och glider smidigt tillbaka i mitt körfält.

BRA! skriker körläraren. Såg ni vad hon gjorde tjejer! Såg ni att hon fick möte och avbröt i tid! Det här är viktigt va... (lägg till den grötiga bonnländskan här!)

Tackar Gudarna för att de gav mig det mötet så att jag kunde imponera lite på en körskolelärare och två elever!

Sedan körde vi (jag) tillbaka till körskolan och parkerade vrålåket.

Shit vad bra du är på att parkera! utbrast en av tjejerna. Du behövde ju inte ens backa!

Efter detta gick jag stolt och rak i ryggen hem för ett lunchuppehåll.

Senare bar det av till halkbanan där jag drog nitlotten och fick börja.

Det var ta mig fan det roligaste jag varit med om i hela mitt liv, trots att jag/vi hade ihjäl några människor, däribland Nisse 10 år som sprang ut framför bussen (my bad). Brände gummi och sladdade utav bara helvete, två tjejer satt och skrek av skräck och förtjusning i baksätet och en fnissande körskolelärare satt bredvid och jävlades.

Inte fan behöver man åka till Liseberg för att vara med om åkattraktioner och kill i magen! Att få en så pass sladd att bilen snurrar runt, runt, runt och sedan flyger bakåt går inte att jämföra med Balder... Här tar inte bromsen alls då vi körde på den så kallade Ica-vagnen (döpt av galen körskolelärare).

Efter körningen var det dags att testa på krocksimulatorn, efter mycket om och men fick de upp tre livrädda tjejer i mackapären och släppte iväg helvetesmaskinen. Min kommentar (som chockade två lärare och fem elever) var:

Hade jag haft silikonbröst nu hade de gått sönder.

En bra dag med andra ord.

Efter halkkörningen fick jag ytterligare beröm från en av eleverna (efter halkan!):

Hur länge har du övningskört? Du kör så bra, man känner sig säker med dig.

Efter dessa lovord känner jag mig lite säkrare inför den kommande uppkörningen (säger fortfarande inte när) - det kanske inte skiter sig i alla fall!

...körlektion.

Vi ligger och finåker på en 70-väg, jag ligger och puttrar i 80.

I samma sekund som jag märker mitt misstag börjar körskoleläraren fnissa. Nu känner vi varann så pass väl att jag förstår vad som roar honom. Inga ord hade egentligen behövts.

Tänk på hastigheten, Anna. uppmanar han mig roat.

Här kan tilläggas att en av lektionens fortkörningar inte var mitt fel då han "slant" och tryckte till på sin gaspedal.

...konstigt nog:

Alla ärenden uträttade. Först ner till Konsum och småhandlade lite, sen hem igen för att klistra frimärken på kuverten och hämta pengar. Ner till körskolan och satte in riksdalerna på kontot, ut igen och förbi en brevlåda, posta fyra brev och vidare till Pressbyrån som höll mitt paket gisslan. Av ren elakhet var det Pressbyrån vid gamla bussterminalen och inte den vid stationen så det blev en längre bit att gå - men det ska tydligen inte skada att gå (har jag hört i alla fall).

Väl hemma pacakade jag upp mina böcker och sedan ringde telefonen.

Regnar det hos er? frågar Lena och jag såg väl mest ut som ett frågetecken.

Minuten senare börjar det spöregna, och jag tackar Gudarna för att jag hann hem innan så jag slipper sitta här och se ut som en blöt katt!

...blev det "barnpassning" och en runda i en massa affärer när stystern från landet kom in till stan med knattarna. Storbusen började med gott humör och skrämde slaget ur sin gamla moster ett antal gånger.

Blev du så rädd att du nästan kissade på dig nu Anna?

Han är för söt den krabaten.

Köpte en present till äldsta systerdottern som har kalas nu till helgen, lite tack vare bra teamwork med syrran!

Efter detta väntade en timmes övningskörning. Bak i bilen satt den här gången en ung man som utbildar sig till körskolelärare. Antingen kör jag så pass bra att han blev totalt avslappnad eller hade han sovit dåligt och börjat tidigt på morgonen då han slocknade tidigt och sov sig igenom hela lektionen. Det blev att försöka undvika att titta i backspegeln för att förhindra ett skrattanfall.

Dagen som är känns också ganska fullbokad, trots att det inte är mycket som ska göras - köpa kuvert och frimärken, sätta in pengar på körskolan, hämta paket och posta en j*vla massa brev och sen återigen öppna körkortsboken och se om jag kan lära mig något mer...

Av olika anledningar (som inte behöver nämnas här) blev det en übersen frukost idag. Hann med en halv kopp te vid 12-hugget och fortsatte med med mat från Gyllene måsen vid 17.30. Inte konstigt att man var lite trött...

Agerade livvakt åt syster Lena som skulle handla på City Gross. Där träffades det på en gammal polare (och en riktig skämtare kan väl tilläggas) och det blev stort kramkalas vid köttdisken. I kassan blev jag överfallen (överdriver som vanligt aldrig) av tre okända människor som fann någonting i kundvagnen väldigt intressant - vilket man i och för sig kan förstå, men då på behörigt avstånd TACK.

Finner inte alls detta inlägg som en aning kryptiskt!

Två gånger har jag i Lenas frågespel fått frågan vilka det är som sjunger La Dolce Vita (kunde det inte någon av gångerna och då dök frågan upp andra gången efter en halvtimme) och nu kom frågan även upp i meldoikrysset.

Jag kunde det utan att fuska!

Under förra allsången var det även pride-festival i Stockholm, för att skoja till det lite entrade Grotesco scenen och sjöng sin berömda och o så bra sång om att det är Bögarnas fel. Nu är det någon trög mupp utan humor som har anmält programmet för hets mot folkgrupp.

I ärlighetens namn tror inte jag att bögarna tog illa upp av detta.

Man kan ta mig f*n inte skämta om någonting idag, och det sjuka är att hade man ändrat texten till att det är de heterosexuellas fel ja då hade det varit helt okej - men minoriteter får man inte skämta om...

Den gamle duschrunkaren som fått för sig att störa sig på detta behöver skaffa sig en hobby eller möjligen hitta sig ett ragg så han inte går runt och är så bitter över allt och alla hela tiden!

Edit: Jag känner inte herren och beskrivningen över honom är då inte med all säkerhet korrekt!

Jag väljer sant - att hon är totalt allvarlig, det blir mycket roligare då!

Efter 2 veckor var det än en gång dags för en lektion med körskolan.

Dagens samtalsämne gled av någon anledning in mot det politiskt inkorrekta hållet, nog sagt om det - annars får man väl Pentagon efter sig...

Vidare - i slutet av lektionen råkade jag ta körlärarens oskuld (om en så säger). För att komma in på parkeringen kör man in på den enkelriktade gränden - här kommer då ett stolpskott och kör mot enkelriktat för att komma ut på den stora vägen. Instinktivt flyger fräcka fingret upp - någonting som körläraren tydligen aldrig tidigare varit med om med andra elever. Snabbt kom jag på mig själv och drog försiktigt ner fingret igen - det är nog inte den reklamen körskolan vill ha...

För er som inte känner till fräcka fingret:

Igår blev det en utflykt till landet och systern där. Blev tre nagellack rikare - eller snarare 3-i-1 nagellack rikare då detta är ett franskt manikyr-set. Har nu invigt dessa på tånaglarna då jag inte är så rutinerad (än?) att jag kan göra det på fingrarna...Hos syster bjöds det på fika (alla systrarna kan när det kommer till hemmagjord fika!) och en massa snack och allmänt skvaller - as usual.

I onsdags blev det återigen en tur till Mollys (vi dumpade Ollan efter en knapp timme) och en ny tävling i pilkastning (dart?) Som vanligt hade jag hela tiden högst poäng och behövde till slut endast ytterligare (varken mer eller mindre) 2 poäng för att vinna. Detta fungerar inte på mig då min kastning innehåller mer tur än skicklighet, efter ett 10-tal försök på tvåan förlorade jag - provade med vänstern och satte tvåan direkt (damn!)

Natten spenderades hos mamma och dagen spenderades i staden med systern från storstaden. Där strosade vi fram och höll hårt i kjolarna så att de inte skulle blåsa upp och blotta ändorna.

Den romantiska lunchen åts på en mysrestaurang mer känd som Table 20.

Sedan bar det av till Lenas lya för några hemmagjorda kakor (Lena hon kan hon) och mer mys.

...skarpt!

Jag och systersonen bjöd resterande sällskap på skönsång:

...in på denna på youtube:





Den för mig tillbaka till regnig kväll med överraskande trevligt sällskap.

Vad är inte mysigare än några människor, en sommarkväll och en gitarr...

Bjuder nu på en uppdatering om vad jag har haft för mig de senaste dagarna.

I fredags träffades flickorna (och de forna kollegorna) och avnjöt ett par glas vin och en obeskrivligt god hembakad chokladpudding.

Då natten inte innehöll mycket sömn spenderades istället hela lördagen åt att sova och ta igen sig - tackar åldern för detta (för jag är ju så gammal!).

På söndagen var den stora staden avspärrad och de stackars boende var strandade. Anledningen var cykeltävlingen som gick runt stan. Jag och far traskade ner och träffade syster och hennes tillhöranden och tillbringade en timme med att titta på svettiga karlar (med rakade ben!).

Måndagskvällen (och natten) spenderades med en klasskompis och hennes kille samt deras vänner på Mollys (tackar fotbollen för att alla andra uteserveringar var knökafulla). Där slank det ner ett par öl innan kvällen var till ända och jag traskade hem igen.

Idag (tisdag) blev det en roadtrip med syster och hennes respektive till Oskarshamn. En riktig mysstad som vi (vad vi kan minnas) aldrig tidigare undersökt närmare.

Stuck in the middle with you är alltså med i Tarantinos Reservoir dogs

Ett litet plus i kanten då hon även satte Gregers scen i Nile City!

När man varit ledig ett tag börjar dagarna flyta ihop och tiden går alldeles för fort.

Därför tar jag nu tag i dagen och äter frukost.

En ledtråd: Tänk Tarantino...